fredag 9 maj 2014

Dreja som Västergården...

Jösses vad jag jobbar sakta!
Insåg det igår när jag såg Mia på Västergården gå loss på en bit lera. Vilken keramiker!! Tjipp tjopp så var muggen drejad och avskuren från drejskivan i ett naffs. Hon tar tag runt om den nydrejade muggen med båda händerna !!? (så kan man tydligen göra) och ställer den åt sidan för att börja dreja nästa. Jag lovar, det var gjort på 1 minut max!!

Och när det var dags att sätta på handtag … Tjoffs tjoffs! Jag han inte ens blinka innan det var klart.

De gör så fina saker. Rejäla och robusta, det gillar jag. Inte så mycket dutteli dutt. Häpnadsväckande att hon är ensam och drejar allt. Jag trodde bergis att det var en hel tomtearmé som jobbade tillsammans.

 Så vad håller jag på med som tar så lång tid? Knådar lera till förbannelse. Centrerar, drejar och mäter noggrant (linjal skulle säkert Västergården gapskratta åt). Så har jag låååånga torktider, för det sa min lärare att så ska det vara annars spricker det. Det kan också bero på att jag har 16 års kortare erfarenhet av keramik... Kanske lite.
 
Det här är drejade tekoppar Milla no. III i väntan på handtag.

Filmen från Västergården fick mig att tänka om lite. Måste man göra allt så otroligt noggrant? Man kanske kan kapa lite moment här och där? Sånt som faktiskt inte behövs eller syns.

Igår kväll var jag tvungen att testa på ultra mega snabb-tillverkningen. Snabbt gick det kan jag säga. Ja kanske inte så snabbt som hos Västergården men inte en ända drejad kopp blev den andra lik. Ikväll ska jag sätta rekord i handtagspåsättning.

 
…eller ska jag det? Jag är ju direkt ingen massproducent med 20 års erfarenhet som måste spruta fram saker i rekordfart. Jag kanske ska vänta med det där superdrejandet tills jag har ett fint orangeri där jag har min stora keramiktillverkning. Då jag lever bohemlivet, har evig sommar och bär blommig klänning, går i sandaler, njuter och dricker rödvin emellanåt. Då ska jag dreja snabbt ibland för att kunna försörja mig.

Ja, så får det nog bli. Men att vänta på det är ju så tråkigt. Jag ska nog öva lite ändå J.

Tekopp Milla no. III som inte har beskickats.
Beskickning tar tid... och på just den här koppen
tycker jag faktiskt det blir snyggare utan.

Det är verkligen värt att se Västergårdes otroliga drejfart.  Kolla Här

Kram på er!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar